Neda Saeedis Garden of Eden Moving; A Petrified Tribe behandlar den moderna historiens skeenden i relation till folkgruppen bakhtiaris, och hur deras nomadiska kultur och levnadsvillkor drastiskt förändrades då den iranska staten bestämde att inrymma dem innanför Shooshtar-e Noes murar. Staden konstruerades runt en sockerfabriks industri och i anslutning till den planterades en damm och ett sockerrörsfält. Här skulle människor från närliggande platser och nomader i regionen arbeta. Saeedi skulpterar i symbolladdade material. Kontroll, boskapens betydelse och sockrets dubbla natur är centrala i verket och berör lika delar miljöförstöring och ekologi som den kontrollerande arkitekturens form.

Berätta om den research som föranledde A Petrified Tribe, hur kommer det sig att du började undersöka just denna historien?

Projekten inleddes för nästan två år sedan under en resa till södra Iran då jag besökte staden Shushtar-e-Noi. Det första som slog mig var hur strängt kontrollerad och kvävande stadens utformning framstod. Med vetskapen om att staden var ett ”framgångsrikt” och prisbelönat stadsutvecklingsprojekt började jag gräva och fann olika narrativ som komplicerade denna bild. Mitt verk behandlar den moderna historiens skeenden i Iran i relation till folkgruppen bakhtiaris, och hur deras nomadiska kultur och levnadsvillkor drastiskt förändrades då den iranska staten bestämde att inrymma dem innanför Shooshtar-e Noes murar. Staden konstruerades runt en sockerfabriks industri och i anslutning till den planterades en damm och ett sockerrörsfält. Här skulle människor från närliggande platser och nomader i regionen arbeta. I min konstnärliga praktik intresserar jag mig för urbana landskap och relationen mellan den mänskliga kroppen och arkitektur: värden, materialitet, makt och maktlöshet. Därför väckte just denna plats och historia min uppmärksamhet.

Vad är det vi ser i utställningen, och vilken roll spelar de olika materialen som du har valt att arbeta med?

Eftersom utgångspunkten för min installation är faktiska fysiska platser och omständigheterna kring deras kristallisering, lånas ofta materialiteten hos skulpturerna från aspekter av den berättelse som jag tar mig an. Installationsformen gör det möjligt för mig att presentera en berättelse genom dess många olika skikt och bilder – samtidigt kan jag kondensera dem till en singulär form där ett komplext innehåll presenteras på ett greppbart sätt. Varje verks specifika form och materialitet är en del av berättelsen. I detta specifika verk fall ser vi t ex skulpturer vars material är socker, men sockret är också det material som format staden och historien, eller rättare sagt hela det stadsutvecklingsprojektet som mitt projekt undersöker. Också cement har en stark närvaro i mitt verk vilket självklart har en tydlig koppling till moderniteten och industrialiseringens tidevarv. Vid sidan av varje materials betydelse eller ursprung har också dess fysiska egenskaper en roll i installationen.

Vad är dina tankar om konstens potential i relation till gömda eller glömda historier? Vad är det ditt verk ”gör”?

Genom konsten ser jag möjlighet till att rikta ljuset mot vissa delar av historien som har varit dold eller förträngd och inte plockats upp i den konventionella historieskrivningen eller av de stora institutionerna. Konsten har också potentialen att röra sig utanför denna akademiska sfären och tala mer direkt till sin publik. Självklart har den inte makten att lösa problemen, men att skapa medvetenhet, väcka nyfikenhet och intresse. I mina verk är inte avsikten att romantisera det förflutna, men att föra fram historia i ljuset för att visa på dess skeenden och konsekvenser idag. Den historia som verket A Petrified Tribe tittar på går inte att betrakta som en enskild isolerad händelse som inträffade för några decennier sedan i Iran, det är en situation som ständigt återupprepar sig på olika platser i världen, i olika former. Genom att tillbringa tid i Norrbotten genom researchvistelser här och regionens residensverksamhet, har jag också kunna se mitt projekt speglas också i den här platsens historia. Det har gett mig viktiga perspektiv i projektet.