Luleåbiennalen 2020:
Tiden på jorden / Time on Earth
21.11.2020~14.2.2021

Information

Sista chansen att ta del av Luleåbiennalen 2020: Tiden på jorden

Onsdag 10 februari, kl 16~20 samt lördag 13 februari–söndag 14 februari, kl 12~16
Galleri Syster håller öppet. Grupputställning med Augusta Strömberg, Susanna Jablonski och Ana Vaz.

Torsdag 11 februari– söndag 14 februari, kl 12~16
Havremagasinet länskonsthall i Boden håller öppet. Grupputställning med Beatrice Gibson, Susanna Jablonski, Birgitta Linhart, Fathia Mohidin, Charlotte Posenenske, Tommy Tommie och Danae Valenza.

Lördag 13 februari–söndag 14 februari, kl 14~18
Det gamla fängelset Vita Duvan håller öppet med Maria W Horns hyllade Elektroakustiska komposition "Den vita duvans lament"

Lördag 13 februari, kl 15~19
Konstnären Markus Öhrn och poeten David Väyrynens ljudinstallation "Bikt" ställs ut på isen nedanför Residensgatan i Luleå. Lyssna till ljudsatta vittnesmål av den äldre generationens tornedalskvinnor.

Boka gärna ditt besök via Billetto. Drop in i mån av plats!

För er som inte har möjlighet att ta del av Luleåbiennalen på plats arrangeras också en avslutningshelg online med en fullspäckad radio-show) ledd av biennalens curatorer. Här kommer du kunna ta del av konstnärsamtal, ljudverk och specialskrivna essäer!

Luleåbiennalens utställningar på Norrbottens museum, Luleå konsthall, Välkommaskolan i Malmberget och Silvermuseet i Arjeplog förblir stängda.

Lulu är hur Luleå benämndes i skrift första gången 1327, ett namn med samiskt ursprung som kan uttydas ”östligt vatten”. Det har fått ge namnet till Luleåbiennalens journal vars första nummer gavs ut i samband med Luleåbiennalen 2018. Under årets biennal ges läsarna genom fyra nummer olika ingångar till biennalens tematik kring realismens giltighet idag. Lulu-journalen görs av biennalens konstnärliga ledare och inbjudna gästredaktörer. Tidningen publiceras här och går att ladda ner för utskrift. Formgivning: Aron Kullander-Östling & Stina Löfgren.

ISSN: 2003~1254

María Iñigo Clavo – Traces, Signs and Symptoms of the Untranslatable

Är det möjligt att av-kolonisera Västerländsk metodologi? Teorin tampas med att hitta nya ord, verktyg och metodologiska ramverk och grammatiker för att övervinna våra kunskapssystems koloniala natur. Kan vi lära oss nya sätt att veta på, för samvaro, som accepterar det o-översättbara, det osäkra och det okända? Genom ett reflekterande över konstverk av Aage Gaup, Kipwani Kiwanga och Hanna Ljungh, och med ett framhävande av ursprungsbefolkningars kunskaper, uppmanar Iñigo Clavo oss att vidga utrymmet för det otänkbara, och att tillåta hybridformer, sammanblandningar, influenser och ömsesidig inspiration och orenheter i arbetet med att etablera en rad nya, de-koloniala världsåskådningar.

María Iñigo Clavo är forskare, curator och konstnär med en doktorsexamen i fri konst. Hon är professor vid Open University of Catalonia och är medgrundare till forskningsgruppen “Peninsula. Colonial processes and artistic and curatorial practices” i samarbete med Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofia i Madrid. Hennes forskning fokuserar på koloniala maktrelationer, musei- och galleristudier och konst i Latinamerika med särskilt intresse för Brasilien.

María Iñigo Clavo läser sin essä på engelska.