Vad innebär det att vara neutral?
Kanske är det som Isabelle Stengers provokativt föreslår: Att bemöta en situation neutralt, och då inte från en rationell objektiv position, är ett av de mest riskfyllda försöken eftersom det innebär ett inneboende praktiskt åtagande. Det medför inga föreskrivna metoder, utgår inte från en dömande position, utan provocerar snarare tanken att besvara och aktualisera den särskilda situationens möjligheter.
Funderar vidare på det att vara varken eller. Är det att ge tillit till möjligheten? Att ge pragmatisk omsorg till det som artikuleras genom en händelse? Eller är det snarare att ge vika för det generella intresset, i tron på att det finns något som kan vara både relevant och samtidigt avskilt?
Att vara neutral är att bejaka fördröjning utan uttalad lojalitet. Enligt Stengers innebär det fördelning av roller och att aktivt ta del i iscensättandet av problemet eller konflikten.
Det vi vet är att med de flesta ”varken eller” så finns det få som kan vara neutrala.
I alla fall över tid.
Neutralitet handlar om politiska linjer och starka kulturella traditioner.
*
Neutralitet är ett diplomatiskt och folkrättsligt begrepp som står för icke-deltagande i militära allianser och krigiska förvecklingar. Det centrala för neutralitet är militär opartiskhet i krig och därmed även en uttalad vilja att respektera de folkrättsliga regler som med verkan från ett krigsutbrott fördelar rättigheter och förpliktelser mellan krigförande och neutrala stater. Sverige har valt att stå utanför militära allianser för att själva kunna välja neutralitet i krig mellan andra länder. Schweiz har valt permanent neutralitet vilket har accepterats av andra länder.
Svensk neutralitet har en lång tradition. Det är en självvald temporär neutralitet som inte inbegriper några folkrättsliga krav på neutralitetspolitikens innehåll under fred.
Strax efter att landet upphör att vara stormakt i norra Europa kring 1800-talets början utfärdas neutralitet som en möjlig position i ett krig, som aldrig äger rum, mellan England och Ryssland.
Sedan dess har det varit fred.
Sverige intar en neutral hållning i kriget mellan Österrike och Preussen 1866.
Och även i det fransk-tyska kriget 1870~1871.
Fredag 1 september 1939 deklarerar Sveriges dåvarande statsminister Per Albin Hansson, vilken jag föreställer mig återges över en knastrande radiovåg, att det förfärliga har inträffat. Tyskland har invaderat Polen och för ”svenskar gäller det nu att med lugn beslutsamhet endräktligen samlas kring den stora uppgiften att hålla vårt land utanför kriget, att vårda och värna våra omistliga nationella värden och att på bästa sätt bemästra den onda tidens påfrestningar. Den vilja till fullständig neutralitet, som besjälar och enar vårt folk, har [...] idag kungjorts.”
På morgonen 30 november samma år öppnar sovjetiskt artilleri eld och infanteriet går över gränsen vid Karelska näset norr om sjön Ladoga.
Då ändrar Sverige sin ”vilja till fullständig neutralitet” och förklarar landet som ickekrigförande part i kriget mellan Sovjetunionen och Finland. Och en känslomässig våg drar genom Sverige och opinionen får inverkan på regeringens beslut, att i tysthet stödja Finland genom frivillhetskåren utan något vidare stöd från regeringen. Ett skifte som både öppnar upp för toleransens vana, det Stengers skulle kalla det hegemoniska maskineriet som tillbakavisar skillnader. Men också samtidigt visar hur ett problem kan samla människor att tänka tillsammans genom motstånd.
Icke krigförande part, istället för neutralitet, ger Sverige möjlighet att välja att stödja Finland genom exempelvis materieltillförsel, flygflottilj och frivilliga förband som blir anställda i finska armén.
I april 1940 anfaller Tyskland Sveriges neutrala grannländer Danmark och Norge. Länder som omgärdar nästan hela Sveriges västra del på ca 1500 kilometer, med ett sund som delar Danmark och Sveriges gränsmöte. Norges gräns går från Idefjordens västra strand i Bohuslän upp till Treriksröset och varken vid Riksgränsen eller i Kiruna finns militär närvaro vid denna tidpunkt.
Men genom en kombination av pragmatisk realpolitik och geopolitisk position undgår Sverige att bli anfallet av Tyskland. I det ingår som exempel att Sverige tillåter tyskarna att använda sig av svensk järnväg längs den norska gränsen för att komma längre upp i landet, dit de norska järnvägarna inte når. I december 1940 sluter Sverige även ett handelsavtal med Tyskland. De råvaror Sverige har säljs och bidrar på så vis till Tysklands upprustning.
Det är i förhållande till denna verklighet som Brecht 1939 kan skriva följande i pjäsen Vad kostar järnet?:
SVENSSON tar emot den tvekande, orolig: Ja, men jag är ju bara en liten järnhandlare. Jag kan inte blanda mig i när de stora firmorna slåss. Om jag gick med i en sådan förening skulle det kunna reta en del av mina kunder.
Alla håller sig väl med Sverige, skriver Brecht, eftersom Sverige är ett av de få europeiska länder som kan leverera tonvis med järnmalm. Svensson säger: ”Även om de allihop råkar i luven på varandra, måste de ta med mig i beräkningen. Eftersom de behöver mitt järn.” Svensson i pjäsen lyckas väl i att hålla sig undan konflikten, förbli till synes lojal med grannarna som upplever hot och mördas, samtidigt som Svensson håller sig vänligt inställd till kunden.
Det här är också vintern då det i norra Europa uppstår ett kraftigt kalluftsutbrott i kombination med kraftig vind, vilket resulterar i rekordlåga temperaturer. En kraftig kall vind är något att ta personligt, säger en vän upprört.
En annan röst förklarar den militära neutralitetens centrala element. Neutralitet uppstår i konflikt mellan parter. Syftet med neutralitet är att hålla sig utanför konflikten. Neutralitet är ett politiskt medel för att uppnå detta syfte. Det innebär alltså att om det uppstår svårigheter med det syftet så ändrar man politiken.
SKOHANDLAREN: Folk i trakten pratar inte om annat. Nu vill de bilda en poliskår. Alla måste vara med. Ni också, herr Svensson.
SVENSSON illa berörd: Jag? Men det går inte. Jag passar inte som polis, fru Tjeck, absolut inte. Jag är alldeles för fredlig av mej. Och min järnaffär ger mig ingen tid till det. Jag vill sälja mitt järn i lugn och ro och därmed punkt.
[…]
HERRN: Och ni menar att ni-vet-vem inte längre skulle ha något att göra med ert järn om ni var med i vårt fredsförbund, som garanterar säkerheten för er och alla andra?
SVENSSON: Det är klart att han gör något med mitt järn. Jag vet verkligen inte vad han tillverkar av det…
DAMEN älskvärt: Kulsprutor!
SVENSSON låtsas inte ha hört: Som sagt. Jag vet det inte, men han skulle väl vara tvungen att köpa det då också. Men, som sagt, det skulle kunna reta upp honom och vet ni, jag är nu en gång fredligt lagd. Uppriktigt sagt väntar jag honom just nu och jag skulle helst se att han inte träffade på er i min affär. Han är nämligen oerhört finkänslig och enormt lättstött. Så, skulle ni vilja göra mig en tjänst och…
I Sverige definieras neutralitetsbegreppet efter hand. Åtgärderna kamoufleras för att skydda neutraliteten. Jag läser en text om att beslutsfattare i Sverige under denna tid uppfattar teknik som neutral, vilket gör att alla teknologiska beslut uppfattas vara synonyma med neutralitet, vilket gör att kamouflagemetaforen blir missvisande. Istället framför teknologiska system nationell politik som neutral säkerhetspolitik, vilket formar svenskars uppfattning om sig själva. Som Brecht skriver: ”jag är nu en gång fredligt lagd” och ”mina bevekelsegrunder de allra mest ideella man kan tänka sig”.
Kring 1942 när Tyskland börjar få motgångar i kriget minskar Sverige successivt sin handel och börjar istället materiellt stödja de allierade med järnmalm, kullager och trävaror.
I Sverige är det nämligen så att tekniskt materiel och politik inte hör inte ihop.
Januari 1946 utlämnar Sverige till Sovjetunionen 146 baltiska soldater som stridit för Tyskland och flytt till Sverige.
Efter kriget vidhåller Sverige att man varit neutralt.
Efter kriget vill landet få till en nordisk försvarsallians.
Efter kriget vill Sverige varken vara del av Warszawapakten eller Nato. För om man är med i Nato då är man bunden av paragraf 5, som stipulerar att om ett land blir angripet så är alla Natoländer involverade i kriget.
Sedan 1948 är Sverige inte neutralt. Landet är sedan dess inte med i någon försvarsallians för att i händelse av konflikt kunna välja att vara neutral. Svensson ställer sig upp och gör åter Ling-gymnastik till långtråkig musik, skriver Brecht. Detta land med mycket samvete och utan krigiskt sinnelag.
~
Litteratur:
Isabelle Stengers, Cosmopolitics II, övers. Robert Bononno, Minneapolis: University of Minnesota Press, 2011.
Hans Weinberger, ”The Neutrality Flagpole: Swedish Neutrality Policy and Technological Alliances, 1945–1970”, i Technologies of Power, Cambridge: MIT Press, 2001.
